Divertiklar i tjocktarmen: huskur tarmfickor
Divertiklar i tjocktarmen:
Divertikulit
Med divertiklar avses utbuktande fickor i tarmväggen. Utbuktande ficka i tarmväggen Divertiklar är relativt vanliga i tjocktarmen. De förorsakar i vanliga fall inga symtom och kräver inte behandling. I första hand bör man ta hand om tarmens goda funktion och till det lämpar sig fiberpreparat. Ibland kan en divertikel inflammeras och då talar man om divertikulit. Symtomen för inflammationen är vanligen smärta nertill på vänstra sidan av magen och feber. På sjukhuset kontrollerar man inflammationsvärdena. Om patienten inte tidigare har haft inflammationen, säkerställs diagnosen genom en bilddiagnostisk datortomografiundersökning. Om det är fråga om en upprepad inflammation, behövs datortomografi endast vid utredningen av exceptionellt kraftiga symtom. Behandling av divertikulit Behandlingen beror på symtomens svårighetsgrad och fynden vid datortomografin. Största delen av divertikuliterna är okomplicerade, vilket betyder att inflammationen inte har förorsakat tarmperforation eller bölder.
Divertikulit alkohol
Kategorier: Allmänt Divertiklar är små tarmfickor i tjocktarmens vägg. Oftast känner man inte av dem alls, men om de blir inflammerade kan man få feber och ont i magen. Rött kött och fet mat ökar risken för inflammation, medan frukt och grönt minskar risken. Divertiklar är små fickor på tjocktarmen som uppstår när muskellagret i tarmväggen ger efter. Slemhinnan kan då bilda som en ficka eller blåsa, som sträcker sig in genom tarmväggen och buktar ut utanför tarmen, in i buken. Oftast sitter divertiklarna på nedre delen av tjocktarmen nere till vänster i magen. De flesta är symtomfria Orsaken till att divertiklar uppstår är inte helt klarlagd, men från tvillingstudier vet man att genetiska faktorer spelar en viss roll. Hittills har man dock inte hittat någon specifik genförändring som skulle öka risken. Förekomsten av divertiklar, vilket kallas divertikulos, ökar med åldern, sannolikt för att bindväv och muskulatur förslappas. Det är ovanligt före 40 års ålder, medan en tredjedel av dem som är över 60 år har divertiklar och två tredjedelar av dem över 80 år.
Divertiklar
Att äta mat med lite fibrer Att röka Risken att få tarmfickor ökar också ju äldre du blir. Prova gratis Symtom för tarmfickor Vid en koloskopi, en kameraundersökning av tjocktarmen, kan man hitta tarmfickor eller divertiklar. Är divertiklarna fler till antalet kallas tillståndet divertikulos och blir det inflammation i dem heter det divertikulit. Några enstaka divertiklar behöver inte ge symtom alls, medan det hos andra ger upphov till återkommande inflammationer med feber och värk som behöver hävas med antibiotika och samtidig tarmvila då man ofta får dropp eller flytande kost. Grunden i behandlingen av divertikulit är tarmvila. Om det är en mycket lindrig divertikulit kan man i samråd med sin läkare eller dietist behandla tarmfickorna med flytande kost under en kortare period och sedan trappa upp till mat med normal konsistens. Efter utläkning ska man fortsatt ha en kost rik på frukt och grönsaksfibrer, motionera och använda bulkmedel vid behov.
Divertikulit trötthet
Med divertikulit menas inflammation som utgår från en eller flera divertiklar i tarmen. Medel vid intestinala inflammationer. Aminosalicylsyra och liknande medel. Indikation: Depotgranulat: För behandling av akuta skov av ulcerös kolit och för underhållsbehandling vid remission. Rektalskum: Behandling av aktiv, mild ulcerös kolit i tjocktarmen colon sigmoideum och rektum. Suppositorier: Behandling av akut lindrig till måttlig ulcerös kolit som begränsas till rektum ulcerös proktit. Kontraindikationer: Överkänslighet mot salicylater eller något hjälpämne,gravt nedsatt lever- eller njurfunktion. Astmatiker ska behandlas med Salofalk rektalskum med försiktighet eftersom skummet innehåller sulfit som kan orsaka överkänslighetsreaktioner. Varningar och försiktighet: Kontroll av blodprover differentierad blodstatus; leverfunktionstester såsom ALAT eller ASAT; serumkreatinin och urinstatus urinstickor ska utföras före och under behandlingen, enligt behandlande läkares bedömning.