Gräshoppa arter: hur gammal kan en gräshoppa bli
Gräshoppa arter:
Hopprätvingar – gräshoppor, vårtbitare och syrsor (Orthoptera)
Djurportalen Vårtbitare Tettigoniidae är en familj i insektsordningen hopprätvingar som tillhör underordningen långhornsrätvingar. Familjen innehåller över 6 kända arter , varav de flesta finns i tropiska delar av världen. I Sverige finns 11 arter [1]. Vårtbitarna liknar gräshoppor , men har betydligt längre antenner. Kroppslängden hos de svenska arterna kan variera mellan 9 och 45 millimeter. Arterna är omnivorer allätare , de livnär sig både på rov och av växtdelar. Som andra hopprätvingar har vårtbitare ofullständig metamorfos och genomgår utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago. Större vårtbitare , Decticus verrucivorus där verrucivorus betyder "den som äter vårtor" , har en längd av 25 till 45 millimeter och fick detta namn av Carl von Linné sedan han uppmärksammat att allmogen på Gotland använde den till att ta bort vårtor med. Vad vi vanligen hör är gräshoppor och vårtbitare — särskilt grön vårtbitare [4]. Den ena svenska arten av syrsor, hussyrsan , håller till inomhus och på soptippar.
Vårtbitare gräshoppa
Djurportalen Gräshoppor Caelifera är en underordning till insekter. De tillhör hopprätvingarna. Gräshopporna har långa kraftiga bakben som de kan använda till meterlånga hopp. De är mestadels växtätare och dagaktiva. På bakbenen har de ett räfflat organ som de genom att gnida med vingarna åstadkommer ett starkt högfrekvent läte som hjälper dem finna en partner. Gräshopporna har ofullständig förvandling , det vill säga ur ägget kläcks en larv, kallad nymf , som liknar de vuxna insekterna med undantag för att den är mindre och saknar vingar. Något puppstadium finns alltså inte. Gräshopporna har det speciella könskromosomsystemet XX-X0, vilket innebär att honor har två X-kromosomer medan hannar, liksom hos till exempel människan , bara har en X-kromosom, men till skillnad från människohannar saknar de Y-kromosom. Gräshopporna kan ofta höras på soliga ängar och åkrar på högsommaren och bidrar starkt till vad vi kallar högsommarstämning. Vi talar då ofta om att " syrsorna spelar", men så är det oftast inte.
Vad äter gräshoppor
Gräshopporna skiljer sig från övriga hopprätvingar - syrsor och vårtbitare - bl a genom att de har mycket kortare antenner. Till skillnad från vårtbitare som har sina hörselorgan placerade på de främre skenbenen har gräshopporna sina öron på båda sidor av bakkroppens första segment bild på gräshoppors öron längre ned. Gräshoppor övervintrar oftast som ägg i marken. Honorna lägger äggen i en grop och täcker dem med en vätska som hårdnar och bildar en sorts öppen kapsel. På våren kläcks äggen och larverna, som ser ut ungefär som de fullbildade gräshopporna, börjar äta och växa. Larverna ömsar hud ett antal gånger och vinganlagen blir för varje hudömsning allt tydligare. De genomgår inget puppstadium utan har en hemimetabol utveckling: ur den sista larvhuden kliver en fullbildad insekt. De vuxna gräshopporna har som regel två par vingar. Framvingarna är ofta ganska smala och kraftiga. Under dem har en del arter breda, färgglada vingar. Trumgräshoppan döljer t ex ett par breda - de räcker till för att bilda en hel graders solfjäder med framvingarna som skänklar - orangefärgade vingar under de brunmurriga framvingarna.
Medelstora vanligen rätt kraftigt byggda insekter med bakbenen förlängda till hoppben. De är mera kända som syrsor, vårtbitare och gräshoppor. Hopprätvingarna har oftast vingar men de kan vara förkrympta eller saknas. Framvingarna är smala och kraftiga medan bakvingarna är breda och hinnartade. Vårtbitare är ofta gröna, men kan vara bruna också och kallas då ofta felaktigt för gräshoppor. Man skiljer på grupperna genom att vårtbitare alltid har långa smala antenner medan gräshopporna har korta antenner. Hopprätvingarna kommunicerar med ljud. Ljudet som görs för att locka till sig honor kallas stridulering och frambringas genom att täckvinge gnids striduleras mot täckvinge eller lår mot täckvinge. Ljudet uppfattas av hörselorgan som sitter på framskenbenen hos dem som spelar med vingarna och på främre delen av bakkroppen hos gräshopporna. Men det är oftast inte syrsor man hör eftersom de är sällsynta utomhus i Sverige, utan vårtbitare och gräshoppor.