Gul svamp med skivor: gulkremla förväxling
Gul svamp skivling
Gulkremla Gulkremla Gulkremlans Russula claroflava hatt är halvklotformig eller välvd, senare utbredd, ofta med en grop i mitten. Den klibbiga hatthuden är djupt smörblomsgul, men bleknar då den blir äldre. Skivorna är vita för att senare bli smörgula med bruna fläckar. Den jämntjocka foten är vit och köttet blir med åldern mjukt och gråaktigt. Även svampköttet är vitt och blir senare gråaktigt. Köttet grånar också där det har vidrörts. Gulkremlan har en svag doft och smaken är mild och nötaktig. Gulkremlan lever i symbios med björken och trivs på fuktig mark. Fuktiga björkdominerade skogar, vildmarksskogar och hagmarker ger vanligen skörd även under dåliga svampår. Skördesäsongen börjar redan under högsommar Svampplockaren kan förväxla gulkremlan med den milda, lilla och gulaktiga äggkremlan Russula lutea , som har mörkgula skivor och en vit fot som inte grånar. En annan snarlik svamp är den brungula och brännande skarpa senapskremlan Russula ochroleuca.
Gulkremla – Allt om svampen
Släkte: Russula Habitat och utbredning Gulkremla växer främst i fuktiga skogar, ofta i närheten av björkar. Den är vanlig i Europa och delar av Asien. Svampen föredrar sur jord och kan ofta hittas på mossiga markar. Ekologi Som en mykorrhizabildande svamp spelar gulkremla en viktig roll i ekosystemet genom att bilda symbiotiska relationer med träd, vilket hjälper dem att ta upp näringsämnen från jorden. Liknande arter Gulkremla kan förväxlas med andra gula svampar, såsom den giftiga svavelkremlan Russula ochroleuca. Ett sätt att skilja dem åt är genom att observera skivornas färg och svampens konsistens. Sammanfattning Gulkremla är en vacker och användbar svamp som är värd att känna till. Med sin livfulla gula hatt och viktiga ekologiska roll är den en intressant del av svampriket. Kom ihåg att alltid vara säker på artbestämningen innan du plockar svampar för matlagning. Föränderlig tofsskivling, även känd som Kuehneromyces mutabilis, är en fascinerande svamp som lockar både svampplockare och forskare.
Gul flugsvamp
Russula claroflava har klargul hatt, mild smak och grånar. Björk och gulkremla Russula claroflava växer med björk, helst på fuktig mark, över hela Sverige, men är vanligast i den södra halvan. Den växer i både lövskog och barrskog, ofta nära björkar och i fjälltrakterna växer den oftast tillsammans med dvärgbjörk. Leta efter gulkremla Redan under sommaren kan du börja kolla efter Russula claroflava. Leta i fuktig mossig skog under björkar där marken är fast nog att gå på. Ge dig ut i strand- och blandskogar, träsk- och fjällängar, hagmarker, betesskogar, parker och vägkanter, fuktig björk- och aspskog med vitmossa. Plocka gulkremla Russula claroflava ska plockas så ung som möjligt. Den är lätt att hitta och finns i hela landet Men se upp med giftiga flugsvampar -plocka alltid försiktigt upp hela svampen, med hela fotbasen och gör kremleprovet. Gulkremlan krispar Kremlor krispar. Foten smulas lätt sönder, som en ost. Kremlor har aldrig ring eller strumpa på foten och heller aldrig hyllerester på hatten.
Gul svamp med skivor:
Gul svamp på träd
Gul flugsvamp är dagens svamp. Amanita gemmata. Gul flugsvamp och tall Amanita gemmata växer med tall på sandig mark, främst i sydöstra Sverige men uppges även kunna växa med ädelgran på mer näringsrik jord. Men i Sverige bildar Amanita gemmata troligen mykorrhiza enbart med tall -här är den enbart påträffad i sandig tallskog, särskilt i kustnära lägen och även i Danmark uppges arten växa på samma sätt. I Tyskland är arten också knuten till varma och torra lägen, men är funnen i fler skogstyper och sägs kunna växa med flera trädslag, både löv- och barrträd. Gul flugsvamp trivs där det är varmt, sandigt och torrt Amanita gemmata bildar mykorrhiza med tall i sand- och lavtallskog, ofta i kustnära områden. Förekommer även i åriga anlagda dynplanteringar av tall. En sydlig och sannolikt värmekrävande art med begränsad förekomst i södra Sverige. Lokalt växer den ganska rikligt längs kusten av södra och östra Skåne. Den finns även i Blekinge, i Bödaskogen på norra Öland, på Gotland inklusive Fårön, på en lokal nära Vänern i Gullspång, Västergötland, samt på en lokal i Östergötland.