Mörkbrun skogssnigel: stora sniglar
Mörkbrun skogssnigel:
Lär känna skogssnigeln!
Dvärgsnigel, blott 15 mm lång. Med Natursidans och experten Jonas Roths guide kommer du både veta var du ska leta och vad det är för art du hittat. Allmänhetens kunskap om sniglar kanske begränsas till att de sett den invasiva arten mördarsnigel i trädgården och kanske svart skogssnigel under en promenad i skogen. Men det finns ungefär 20 arter i Sverige och för att hitta dem gäller det att veta var och när det är bäst att leta. Annons — Sniglar är känsliga för uttorkning och föredrar därför skuggiga och fuktiga platser. För blött får det dock inte vara. Det är i princip bara en art, sumpsnigeln, som lever i kärr eller längs sjöstränder. Skogar med mycket örter och förna brukar hysa många arter. Äldre trädgårdar och parker har dock förmodligen den rikaste faunan beroende på att inhemska arter samsas med introducerade här, säger Jonas Roth. Jonas Roth är blötdjursexpert med koll på både sniglar och snäckor. Han har bland annat varit med och gjort Artdatabankens utmärkta nyckel för sniglar.
Sniglar med hus
Lär känna skogssnigeln! Att vi med stor iver och ibland lätt besatta jagar och hugger halsen av mördarsniglar, eller spansk skogssnigel, är inte så konstigt. De kan ställa till ordentlig skada i våra odlingar. Men hejda er gärna lite i jakten om ni inte är säkra på vilka sniglar som är vilka. Den är vår största inhemska skogssnigel med sin längd på upp till 15 cm. Den är oftast just svart, men det finns en sällsynt albinoform som har ungefär samma färg som latte, alltså mjölkkaffe. De kan också i mycket sällsynta fall ha ett svart, brett streck på ryggen från huvudet till ändan. Det finns också en inhemsk brun skogssnigel, Arion fuscus, som tyvärr ofta får sätta livet till när folk tror att den är en mördarsnigel. Den är cm lång och färgen kan variera från ljust brun till rödbrun. Trivs i skogen Skogssnigeln bor oftast just i skogen och på ängar och dikeskanter mm. Den förirrar sig sällan in i trädgårdar där den riskerar att bli mat åt mördarsnigeln.
Bildguide till Sveriges sniglar
Under denna linje är den svagt gul och snigelns sula är gråvit. Parksnigelns slem är blankt. Likt den gråsidiga skogssnigeln och den vitsidiga skogssnigeln har Parksnigeln en diffus ljus line i ryggens mittparti. Denna linje är bredare och betydligt mjukare i kanterna än kölsniglarnas köl-linje. Vuxna individer är ca 4cm, mörkt grå eller brun, ibland med en lite blåaktig ton, ofta ljusare nära sulan. Manteln har mörka prickar och liksom parksnigeln har den en mörk linje utmed sidorna ovanför andningshålet. Liksom parksnigeln har den en diffus ljus linje på ryggen. Vitaktig sula och färglöst slem. Även denna art är under diskussion om huruvida den egentligen är samma art som parksnigeln. Linjen på snigelns högersida inkapsulerar ofta andningshålet. Sulans slem är orangegult medan resten av slemmet är färglöst. Fotsulan är egentligen vit men sulans slem gör att den ser gul ut att den är vit syns om man torkar av slemmet. Arten blir ca 1,cm lång som fullvuxen och varierar i färg mellan vit, orange och grå.
Brun snigel med ränder
Brun skogssnigel Brun skogssnigel Den bruna skogssnigeln är den stackars art som oftast förväxlas med den fruktade mördarsnigeln. Den blir som mest cirka 7 cm lång och färgen kan variera från ljust brun till en mörkare rödbrun. Skogssnigeln trivs, som namnet antyder, främst i skogen, men tar sig titt som tätt in i trädgårdar, där de antingen faller offer för mördarsnigeln eller människor som tror att det är en mördarsnigel. Skogssnigeln är, till skillnad från mördarsnigeln, ett nyttodjur och då de gärna äter döda växtdelar och förvandlar dessa till mylla, är de fantastiska att ha vid komposten! Därför är det lämpligt att lära sig att känna igen skillnaden mellan mördarsnigeln och den bruna skogssnigeln, då den bruna skogssnigeln är en välkommen grovjobbare i trädgården. Den bruna skogssnigeln äter visserligen även levande växter, men den gör ingen stor skada och man kan med fördel flytta dessa små liv till komposten eller till en mer passande plats i sin trädgård, där de kan få jobba vidare och göra nytta.