Polymyosit behandling: myosit dödlighet
Polymyosit utredning
Orsaken är okänd, men det anses att polymyosit är en autoimmun reumatisk sjukdom, vilket innebär att immunförsvaret är felaktigt riktat mot kroppens egna vävnader. Polymyosit förekommer ofta tillsammans med någon annan reumatisk sjukdom som till exempel Sjögrens syndrom eller systemisk skleros. Symtomen kommer oftast i årsåldern och innebär gradvis försämring av muskelstyrka och funktion i framför allt lår- och överarmsmuskler. Det är vanligt med trötthet och värk. Behandlingen syftar till att läka inflammationen och återställa muskelstyrkan och består i första hand av kortison och immunhämmande läkemedel. Fysioterapi sjukgymnastik är en viktig del av behandlingen och andra rehabiliteringsinsatser kan också behövas. En del personer med polymyosit kan så småningom avsluta behandlingen, medan andra måste fortsätta med den under många år och ibland livet ut. Polymyosit beskrevs första gången år av den tyske läkaren E Wagner. Sjukdomen ingår i gruppen idiopatiska myositer myosit betyder muskelinflammation och idiopatisk betyder orsak okänd.
Polymyosit behandling:
Polymyosit
Beredningsform: Bimzelx® injektionsvätska, lösning i förfylld spruta mg 1 ml och mg 2 ml , lösning i förfylld injektionspenna mg 1 ml och mg 2 ml. Rx, F , L04AC Indikation: Bimzelx® är indicerat för behandling av: 1. Måttlig till svår plackpsoriasis hos vuxna som behöver systemisk behandling, 2. Aktiv ankyloserande spondylit AS hos vuxna med tidigare otillräcklig respons på eller intolerans mot konventionell behandling, 3. Aktiv psoriasisartrit hos vuxna med tidigare otillräckligt svar eller intolerans mot ett eller flera sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel DMARDs där bimekizumab kan ges i monoterapi eller i kombination med metotrexat, samt 5. Aktiv måttlig till svår hidradenitis suppurativa acne inversa hos vuxna med otillräckligt svar på konventionell systemisk HS-behandling. Dosering och administreringssätt: Den rekommenderade dosen för vuxna patienter med plackpsoriasis är mg som ges som 2 subkutana injektioner på mg vardera eller 1 subkutan injektion på mg vid vecka 0, 4, 8, 12, 16 och därefter var 8:e vecka.
Polymyosit träning
Reumatiska sjukdomar Polymyosit Polymyosit är en muskelinflammation som blivit allt vanligare, och det förekommer flera olika former av sjukdomen. Den kan förekomma i samband med många andra reumatiska sjukdomar. Av de självständiga polymyositerna är dermatomyosit den vanligaste, och i den påverkas även huden. Inklusionskroppsmyosit är också en specifik typ av myosit. Den har inte ens alltid räknats till gruppen reumatiska sjukdomar. Polymyositsjukdomar är ovanliga. I Finland insjuknar ett tjugotal personer varje år. De första symptomen uppträder vanligen i årsåldern, men i synnerhet dermatomyosit påträffas ibland även hos barn. Orsaker Orsaken till myositsjukdomarna är okänd, men det rör sig uppenbarligen om en autoimmun inflammation som vid andra systemiska bindvävssjukdomar. I undersökningar under mikroskop av provbitar från drabbade muskler ses sönderfall av muskelfibrer och ansamling av immunceller. Muskelinflammation förekommer ibland, åtminstone i en lindrig form, vid ledgångsreumatism, Sjögrens syndrom eller SLE.
Behandling av manifestationer vid myosit
Behandling av muskelinflammationen vid myosit dermatomyosit, antisyntetassyndrom och polymyosit Bakgrund De flesta rekommendationer för behandling av muskelinflammationen vid myosit föreslår att immundämpande behandling påbörjas så snart som möjligt efter att diagnos myosit har fastställts. Basen i farmakologisk behandling av myosit utgörs av induktionsbehandling med glukokortikoider i kombination med ett immundämpande läkemedel disease modifying anti-rheumatic drug, DMARD för att minska kortisonbehov och för att optimera den immundämpande effekten. Oftast föreslås metotrexate som förstahandspreparat. Alternativt kan azathioprin eller mykofenolatmofetil användas. I nästa steg kan dessa preparat bytas mot varandra. Som andrahandsval, kan två förstahandsmedel kombineras metotrexate och azathioprin eller ersättas med cyklosporin eller takrolimus. Vid fortsatt terapiresistens eller intolerans kan abatacept eller annat preparat som ingår i pågående läkemedelsstudier prövas Figur 2.