Silkes höns: lohman höns
Sussex höns
Årets höjdpunkt — höns SM Ras-special Silkeshöns. Man skulle kunna tro att silkeshöns är ett nytt påhitt. Men rasen är mycket gammal och man tror att den härstammar från Östasien eller Kina. Vit svartfjädrad Silkeshöna Silkeshöns är en ganska speciell ras med flera utmärkande drag, varav det mest unika är att fjäderdräkten nästan ser ut som päls. Rasen finns i olika storlekar med eller utan skägg men gemensamt för alla är att de har silkiga fjädrar, tofs på huvudet, en extra baktå samt mörkt skinn, kött och skelett. Silkeshönsen är lugna och nyfikna i sättet med en vanligtvis mild attityd. De mjuka fjädrarna gör att de har svårt att flyga och de är därför både lätta att fånga och att hägna in. Silkeshöna — chokladfärgat ungdjur Hönorna ruvar ofta villigt och pålitligt och brukar ta väl hand om sina kycklingar. Silkeshönsens duniga utseende kommer sig av att fjäderfanens strålar inte sitter ihop, eftersom de saknar de hakar som håller ihop den normala fjäderns fanstrålar.
Svart färgvariant. Gul färgvariant. Silkeshöns är en lätt hönsras som troligen härstammar från Östasien och antas vara över år gammal, vilket gör den till en av de äldsta tamhönsraserna. Dess fjäderdräkt är mycket speciell och påminner mer om plymer och dun än fjädrar. Det finns även en dvärgvariant, framavlad i Nederländerna. Silkeshöns finns i flera olika färgvarianter. De kännetecknas förutom av sin speciella befjädring av att de har mörkblått skinn, vilket syns kring ansiktet och på hönsens ben och tår. De har också blått kött. Smaken på köttet är trots dess lite avvikande utseendet lik den på köttet från andra höns. Både tuppar och hönor har tofs på huvudet. Tuppen har en mer bakåtsvept och spretigare tofts än hönan, vars tofs är mer lik en mössa. Det förekommer även en variant av silkeshöns som har skägg. En höna av stor ras väger ,2 kilogram och en tupp väger 1,,5 kilogram. Dvärgsilkeshönan väger omkring gram och en tupp gram. Äggen är ljusbruna och äggvikten är ungefär 35 gram för ägg från en höna av stor ras och 28 gram för ägg från en dvärgsilkeshöna.
Liten höna
Japanska Silkeshöns Historia Tidpunkten för silkeshönsens uppkomst är okänd. Däremot omnämns rasen i flera skrifter sedan många hundra år tillbaka. Redan i ett recept från Tang-dynastin finns silkeshönan nämnd som en ingrediens i läkemedel. Den kände skribenten Bruno Duringen nämner i sin fjäderfäbok från att den första beskrivningen av denna höna kom från vanitianske upptäcksresanden Marco Polo som i slutet av talet utforskade det inre och östliga Asien. Han berättar att det i den sydkinesiska staden Quentifu fanns en slags höna vars hud i stället för fjädrar hade ett täcke av svarta hår, som påminde om kattskinn, men den kunde lägga ägg och var god att äta. I litteraturen hittar man olika upplysningar och rasen är känd under olika namn, kinesiska- siamesiska- eller japanska höns. Trots rasens osäkra härkomst kan den räknas till en av de äldsta hönsraserna. Silkeshönsens egentliga hemort förmodas vara i Indien och sydkina. De första silkeshönsen infördes till Europa på talet.
Silkes höns:
Guldtuppen Dvärgsilke Silkeshöns är en mycket gammal japansk ras som funnits länge. Silkeshöns finns omnämns i litteratur redan på talet. Silkeshönan anses ha en helande och läkande kraft. Köttet är mörkt och även dess slörar och kammar ska vara åt det mörkfärgade hållet. De röda hönsen har mer rödsvarta slörar än övriga färgvarianter. Det mest specifika kännetecknet är fjäderdräkten vars fjädrar skiljer sig markant från andra hönsraser med sina duniga och ulliga fjädrar. Till Europa kom silkeshönsen på talet. Silkeshöns blir snabbt mångas favorit. De är mycket tillgivna och de saknar flygförmåga. Många har dessa som små trädgårdshöns där de kan hållas inom ett vanligt kompostgaller som flyttas eller i mindre burar. Då de saknar flygförmåga är det ingen bra idé att låta dessa gå fritt eller utan skydd. Då faller de lätt offer för katter, hundar och rovfåglar. I min besättning har jag dvärgvarianten av silkeshöns om är en relativ modern ras. Dessa har som framavlats i Holland och de är mycket små hönsvikt g och tuppvikt g.